Det har nu gått några dagar, nästan veckor sedan jag åkte tjejvasan. Det var en otrolig upplevelse. Men herre min gud va jobbigt det var. Är van vid isiga spår, utan backar där man åker fram som på räls. I vasaspåret var det plusgrader och nästan obefintliga spår. Tyvärr hade jag inget fäste heller så det var att staka sig fram i 3 mil. Nedförsbackarna var mitt hopp om att köra ifatt tid och vila musklerna... lättare sagt än gjort när det var kö för att få åka ner! Folk tog alltså av sig skidorna och GICK ner för vissa backar. Nu när jag fått lite distans till loppet vågar jag säga att jag gärna vill åka igen. 

 

På kvällen var det nattklubb i mora som gällde. Jag och mammsen vågade oss dit och vi blev krav till småtimmarna. Det var förvånandsvärt mycket folk som kom, både unga och lite äldre. Ungdomar från flera mils radie var där. Ett stort event, med mycket folk, en gång om året- en sån chans får man bara en gång om året och den missar man inte verkade det som. 

 

Min fina Emma har fyllt år och vi hade en riktigt rolig kväll med beerpong och drinkar. Ingen vill ha mig på sitt lag längre... Satte inte en enda boll. Dock var det bättre en senaste gången då jag lyckas med "sjävmål".