VM-veckan har börjat och det är riktigt ögongodis på tv:n. En riktig talang vi fått i det svenska landslaget är Sina. Hon är ett år äldre än mig och kommer från Malung. Jag tittade upp lite gamla resultat från min skidperiod i livet och det visade sig att vi deltagit i samma tävlingar när vi var mindre, men dock i olika tävlingsklasser. 

 

I 9-årsåldern var min högsta dröm att bli en riktig skidåkare. Jag började när jag var 6 år. Körde första tvälingen, Åsloppet när jag precis fyllt 7 år. Det var ganska seriöst redan vid den åldern. Mycket träningar i veckorna och tävlingar nästan varje helg. Upp tidigt som tusan för att köra till de olika tävlingarna som oftas låg en bit upp. 

Det kliar i hela kroppen när man sitter och tittar på alla duktiga åkare på tv. I år kändes det extra konstigt eftersom Stina, endast 1 år äldre än mig tävlar för Sverige i VM. Jag får känslan av avundsjuka. Tänk om det kunde varit jag?

Nu är det 13 dagar kvar tills tjejvasan äger rum. Träningen rullar på, varvar träning i spåret, i gymmet och även på barmark. Här i storstaden är det nämligen mögligt att ta en joggingtur på snöfria gator samtidigt som det finns isiga och preppade skidspår. Det är ett väldigt spännande fenomen.

Fredagen den 13e var ingen vanlig dag. Nej för det var min och mammas födelsedag. Jag blev väckt på morgonen av min fina Rikard som gått upp tidigt som tusan och tillagat egna nutella-bakelser. De var galet goda! Kvällen spenderades med min fina vänner och vi avslutade med att dansa gärnet på Amba. Kvällen överraskade med en hemgjord tårta av min kondis-Emma och tillslut ett blombud som tidigare kommit till grannen istället. Vi lyckades också fixa ihop en turnering med beerpong.

Så ja juste det här med alla hjärtans dag.. Jag och Rikard som i princip stängde klubben hade en lugn dag i soffan. Huvudsaken är ju att vi var tillsammans! Så dagen vart riktigt bra.

Idag har familjen firat. Det roliga är att jag och mamma kan fira varandra som fyller år på samma dag. Det är alltid lika kul!